Jag vill prata lite om ett fenomen som är ganska vanligt faktiskt. Nämligen vuxna människor som anser att de inte kan måla. Jag har ju själv varit där så jag vet hur det kan vara och i det här inlägget vill jag bjuda dig på en tänkvärd resa.
För barnen är målandet en hundra procent naturlig uttrycksform. Tänk dig då när ett barn med denna naturliga uttrycksform möter eller hör en vuxen människa säga att "nej, jag kan inte måla". Vad händer då där? Barnet fortsätter att växa upp och upplever hur fler och fler har samma uppfattning om sig själva, att de inte kan måla. Men, hur kommer det sig? "Jag kanske inte heller kan måla", kanske barnet tänker till slut.
Idag när jag håller workshops och kurser så är Det inre barnet något som jag vill väcka nyfikenhet kring. Jag talar också om för alla mina deltagare på mina kurser att de är hjältar, för att de vågar. Oavsett om du inte har målat sedan skoltiden eller om det har legat i byrålådan ett tag, så är det ett viktigt uppdrag du utför när du tillåter dig att uttrycka dig utan att döma.
För mig handlar skapandet inte om ett resultat, det handlar inte om att bli omtyckt eller om att på något vis prestera. Det handlar för mig om kommunikation, att uttrycka mig fritt och att få uppleva djupet som finns både inom mig och betraktaren. När barnen kommer med teckningar och vill ge eller visa dig så föreställer jag mig att det är något liknande, det handlar om ett möte, en lek och en kommunikation som orden inte räcker till. Vi når den genom nyfikenheten, aldrig genom att bedöma om det är bra eller dåligt.
Du får och du kan uttrycka dig i färg och form kära du, det handlar bara om att våga prova igen ❤️
Kram
Rebecca
Nedan finns det fler alternativ för dig att vägledas in till nyfikenhet och lek, där det kravlösa skapandet finns tillgängligt i dig,
Comments