För bara 8 år sedan var jag någon som kallad mig själv för att "inte kunna måla" på grund av rädslor för att känna skam som så länge varit förknippat med att måla. Jag tyckte helt enkelt att jag målade fult när jag jämförde mig med andra och undvek den aktiviteten.

Den första stora vändningen  för mig skedde då jag identifierade hur laddad penseln var med prestationsångest, hur blockerad jag blev. Jag hörde en idé inom mig som jag bejakade där och då i stunden, jag bytte ut penseln mot en disksvamp och i samma stund försvann alla blockeringar. Jag blev fri och började utforska med färgen på duken, med hjälp av disksvampen. Tid och rum försvann, jag hade hittat glädjen i målandet och från den stunden har jag inte kunnat måla. Jag hade identifierat en av mina stora blockeringar som fanns då och jag hjälpte mig själv förbi den genom att lyssna på min inre visa röst. 

​

Idag målar jag med pensel och stärker tilliten till min kreativitet hela tiden, genom mod och nyfikenhet. Kreativiteten bor inom oss alla, vi behöver bara lära oss att höra/känna den.